Senast uppdaterat 25 november, 2021
Vi bär alla på en berättelse!
Men var i det offentliga rummet får ungas livsberättelser plats?
Mellan 2013 och 2016 bjöd vi in ungdomar och unga vuxna att delta i en kreativ process och gestalta sina egna berättelser i var sin väska i projektet “Berättelser i en väska”. I projektets workshops har deltagarna målat, skulpterat, konstruerat, arbetat med ljus, ljud och musik, broderat, flätat, sytt. De har byggt eller byggt om gamla väskor till utställningsrum för sina berättelser. Väskorna har sedan ställts ut på museer, konsthallar och kulturhus.
Att gestalta sin egen berättelse
Vi har bjudit in ungdomar och unga vuxna att delta i en kreativ process och gestalta sina egna berättelser i var sin väska. Vi har samtalat om identitet, minnen och konst. Deltagarna har tagit plats med sina berättelser i ett offentligt rum och ställt ut sina väskor på museer, konsthallar och kulturhus.
Två konstnärer, Linda Bäckström och Martin Petéus, har handlett deltagarna. De har ställt frågor och lyssnat, visat och väglett i material och tekniker utifrån var och ens idé. De har givit en inblick i konsten och visat exempel på andra konstnärers arbete.
I våra workshops har deltagarna målat, skulpterat, konstruerat, arbetat med ljus, ljud och musik, broderat, flätat, sytt. De har byggt eller byggt om gamla väskor till utställningsrum för sina berättelser. Väskan är på en och samma gång ett konkret och avgränsat rum och en symbol för vår livsresa. Vad väljer vi att packa och ta med oss? Och vad berättar det om oss?
Funktionshinder inte ett hinder för att förverkliga sina idéer
Varje deltagare har gjort något unikt och personligt utifrån sina egna förutsättningar, förmågor och livserfarenheter. Inga särskilda förkunskaper har varit nödvändiga. Med berättelserna i fokus är funktionsvariationer inte ett hinder. Det var en befrielse för många av våra deltagare att höra att en inte behöver kunna göra allt själv. Och att många konstnärer tar hjälp av assistenter eller människor med olika specialkunskaper för att förverkliga sina idéer.
Även om de medverkande inte alltid haft tillgång till språket kommunicerar de genom sin väska. När de nyanlända flyktingungdomar som deltagit i projektet delat med sig av berättelser ur sitt eget liv har vi upplevt att konsten blivit en väg in i språket – och detta rent konkret.
”Jag trodde inte att det skulle bli så här bra!”
En deltagare om sin väska.
Många av de elever som medverkat har uppskattat att de fått tid att uttrycka något eget, utifrån sig själva, utan att vara styrda av någon annan. Lärare och assistenter har sagt att de sett nya sidor av sina elever i projektarbetet – deras drivkraft, förmågor och möjligheter.
”Det viktigaste har varit att att bli tagen på allvar och få göra något på riktigt!”
Päivi, en av deltagarna om workshoparbetet och utställningen på Moderna Museet.
Deltagarna har kommit från Demokratipiloterna i Stockholm, Fontänhuset i Sköndal, Lindeparkens gymnasiesärskola, Sprintgymnasiets språkförberedande klasser i Liljeholmen, fritidsgården UngZon i Flemingsberg, Söderbymalmsskolan och Lill-Ekens fritidsverksamhet i Haninge, Riksgymnasiet för rörelsehindrade i Skärholmen, HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar i Torshälla och Luleå gymnasieskola.
Andra samarbetspartners
Lava på Kulturhuset i Stockholm, Kulturfyren på Skeppsholmen, Individuell Människohjälp/Move It, Wanås konst i Skåne.
Moderna Museet, Fullersta gård i Huddinge, Lindeparkens gymnasiesärskola i Skärholmen, Haninge kulturhus, Ebelingmuseet i Torshälla, Eskilstuna Stadsbibliotek och Konsthallen i Luleå kulturhus.
Recensioner
Berättelser får liv i gamla väskor, Mikael Jeppe, tidningen Vårt Huddinge
23 väskor fyllda med berättelser, Agneta Berghamre Heins, FUB:s tidning Unik, 06.12.14. Om utställningen på Moderna Museet.