Om urSinnen
17
page-template-default,page,page-id-17,stockholm-core-1.1,select-child-theme-ver-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,paspartu_enabled,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive
Title Image

Om urSinnen

urSinnen

– ett möte mellan spädbarnsforskning och konst

”Ju mer du vet desto mindre ser du”

Alison Gopnik, professor i psykologi, University of California, Berkely, USA författare till ”The philosophical baby”.

Är det möjligt att göra en konstutställning för både spädbarn och vuxna? Och i så fall varför göra en konstutställning för spädbarn som ännu inte intellektuellt kan relatera till begreppet konst? Barn saknar konventioner för att tolka konst så hur förhåller de sig till verken och miljön? Ibland kanske våra vuxna föreställningar står i vägen för vår egen konstupplevelse. Kan barnets sinnlighet och kroppslighet öppna nya dörrar för oss, och skapa förutsättningar för en gemensam upplevelse?

 

Spädbarnet närmar sig tillvaron utan till synes rationella mål eller tillvägagångsätt. Med lek, lust och nyfikenhet som drivkraft tar hen sig an sitt nya universum genom att blixtsnabbt skanna av omgivningen och spegla sig själv i sina upptäckter. Barnets tillvägagångsätt att begripliggöra sin nya värld kan jämföras med konstnärens och forskarens lust att utforska hittills okänd terräng där visioner och hypoteser outtröttligt prövas mot verkligheten om och om igen.

 

De senaste rönen inom internationell hjärnforskning pekar också på att människans förmågor till kreativitet och improvisation grundläggs redan i spädbarnsåldern. Ett litet barns hjärna utvecklas oerhört snabbt de första levnadsåren och det neurala nätverk som gror under denna period gör barnet extremt receptivt för olika uttryck såsom färg, ljus, ljud, form och symboler. Barnets kapacitet att förutsättningslöst ta in stora mängder information från alla håll och omsätta den till användbara färdigheter kan därmed vara långt större jämfört med motsvararande förmåga hos vuxna.

 

Forskningen stöder också uppfattningen att det lilla barnet faktiskt har ett mycket stort utbyte av en konstupplevelse. Att möta konstnärliga uttryck i tidig ålder verkar kunna vidga våra normer och därmed förmågan att förstå vilka möjligheter som ligger utanför det vi redan vet. Ytterst handlar det alltså om vår förmåga till kreativitet och improvisation, det fundament på vilket all utveckling vilar.

 

Utställningens övergripande form av slingrande tentakler uppstod när vi såg en bild av ett för tidigt fött barn som kramar om en liten virkad bläckfisk. Det visar sig att barn lätt trasslar in sig i alla slangar och blir stressade när de sätts tillbaka. En pappa råkade ha med sig en virkad bläckfisk som han gav sitt barn. När hon fick hålla dess navelsträngsliknande tentakler blev hennes hjärtfrekvens jämnare och hon fick bättre syresättning. Nyheten resulterade i en storm av virkade bläckfiskar som skickades till landets neonatalavdelningar.

 

Bläckfisken är totalt olik oss människor med sina åtta armar, nio hjärnor och tre hjärtan. Dess förmåga att anpassa sig till den yttre miljön och kamouflera sig med olika färger kan användas som analogier till hur vi människor närmar oss världen – för att förstå och leva i den. Navet i urSinnen har tre hjärtan; emotioner, etik och estetik. Människan skapar konst. Vi berättar historier och vi tänker om oss själva. Utställningen urSinnen handlar om detta gemensamma mänskliga.

Läs rececensioner av utställningen urSinnen

 

DN  2014-10-05  >

 

SvD  2014-10-23  >

Batysfären – en interaktiv ljudinstallation av Goran Kajfes och David Österberg.